Kommunstyrelsen i Uppsala har beslutat att inleda en ”idékoncepttävling” för att sälja Gottsunda centrum till en privat aktör. I försäljningen ingår 300 lägenheter som ägs av kommunens fastighetsbolag. Alltihop är en del av de stora planerna på en omvandling av hela Gottsunda som en del av ”Södra staden”.

På ett välbesökt möte med Hyresgästföreningen förra våren möttes kommunalrådet Erik Pelling av stor misstro. Inte minst de som bor i de aktuella lägenheterna var oroliga och kritiska mot utförsäljningen. Som en hyresgäst uttryckte det ”hur har man tänkt och vad sänder det för signaler när man först fattar ett beslut om försäljning och sedan säger att man ska gå ut och lyssna på Gottsundaborna”?

Gottsunda klassas som ett särskilt utsatt område. Erik Pelling framhäver kommunens insatser men hur utvecklingen i stadsdelen ska gynnas av en försäljning svarar han svävande på. Han hoppas ”få hjulen att snurra” samtidigt som han säger att kommunen måste öka närvaron i Gottsunda vid en försäljning. En ekvation som inte går ihop.

Socialdemokraternas valpropaganda om ”stopp för privatisering och utförsäljning” sviks. Partiet har i eget maktintresse gått samman med Liberalerna om ökad utförsäljning av kommunal egendom. När Uppsala växer ska vi ta ansvar för både ekonomin och den sociala utvecklingen säger Pelling. På vilket sätt de privata aktörerna ska ”drifta och utveckla våra fastigheter” förklarar han dock inte. Privatisering innebär ju en avdemokratisering med minskad politiskt inflytande för allmänheten.

Kommunalrådet påstår att kommunen inte har råd att investera det som krävs för att vända utvecklingen i Gottsunda centrum. Men kommunen har en ständig ökad skattebas och ett budgetöverskott på nära en halv miljard. Att låna till investeringar är nästan gratis. En utförsäljning av det allmänna riskerar att ända i realisation. Ett näraliggande exempel är försäljningen av landstingsfastigheten på Nedre Slottsgatan. Fastigheter motsvarar dessutom stora tillgångar vilket SKR påpekat.

Gottsunda centrum är unikt som till stor del består av sociala och kulturella inrättningar som teater, konsthall, bibliotek, simbassäng, vårdcentral. En del bedrivs med hjälp av subventionerad hyra. Kommer kulturdelen med det uppskattade biblioteket som nav finnas kvar när vinstintresset tar över? Att Pelling påpekar att försäljningsvillkoren är kravspecificerade mister all betydelse när den nya fastighetsägaren säljer vidare.

FN har genom sändebud kritiserat Sverige för att låta rikskapitalbolag överta hyreslägenhetsbestånd i spekulativt vinstsyfte. Kapitalintressen satsar stort i bostäder som omvandlas till investeringsobjekt. Affärsidén är att köpa upp fastigheter, ofta i utsatta områden, renovera lägenheterna, höja hyran markant och sälja. Man konstatera att det påverkat den sociala bostadspolitiken negativt och att ”regeringen har en skyldighet att säkerställa tillgång till rimliga priser för alla enligt de mänskliga rättigheterna”.

Hyresgästföreningens ordförande i Uppsala Jens Nilsson varnar, ”att sälja ut allmännyttan är ingen långsiktigt hållbar lösning. De boende i kommunens lägenheter riskerar att få en hyresvärd vars fokus är kommersiell fastighetsutveckling. Kortsiktig vinstmaximering är det som gäller. Eftersatt underhåll och otrygghet drabbar hyresgästerna. Om något visar den nuvarande krisen sårbarheten i marknadskrafternas ”kvartalsekonomi”. Ska kommunen abdikera och låta marknadsintresset gå före den sociala ambitionen?

I den kommunala målsättningen finns inskrivet ”socialt hållbart byggande med bostäder för alla”. Vad fastighetsbolagens garantier är värda visar affären Sivia torg. Rikshems löfte om att renovera och behålla hyreslägenheterna försvann när en ny ägare tog över och beslöt att riva och bygga hotell, något som kommunstyret utan prut fann sig i.

Socialdemokraterna säger sig arbeta mot segregation. Då är utförsäljning, som erfarenheten visar, den sämsta åtgärden. Kommunen ansvarar för bostadsförsörjningen. Dags att allmännyttan återgår till självkostnadsprincipen och kommunen för att pressa byggkostnaderna skapar en egen byggdivision. Som en av de protesterande på hyresgästföreningens möte framförde ”De här lägenheterna är billigast i kommunen. Har vi inte råd att bo här, då har vi inte råd att bo någonstans. Och då blir det ändå en kostnad för kommunen, för vi kommer att behöva bidrag”.