Proletären 31 augusti 2020
Mario Sousa
BYRÅKRATPALATS FÖR EN MILJARD I NEDSKÄRNINGARNAS UPPSALA
Om- och tillbyggnaden av det nya stadshuset i Uppsala beräknas kosta 1,1 miljard kronor. Samtidigt påstår politiker att det inte finns pengar till skolor, vård och omsorg.
Solceller på 1.000 kvadratmeter som ger 100 MWh el per år, gröna biotoptak med tio olika sorters gräs för ökad biologisk mångfald till nytta för fjärilar och bin, sociala krav på byggnadsmaterialen enligt ILO:s konventioner. Så ser planen ut för Uppsala nya stadshus som beräknas stå klart nästa år.
Allt detta låter kanske bra. Men har Uppsala kommun verkligen behov av ett dubbelt så stort Stadshus på över en miljard kronor?
Det gamla stadshuset byggs om från ett halvt kvarter med sex våningar på ena sidan och tre våningar på den andra – till ett helt kvarter med sex våningar och en innergård med ett enormt 1600 kvadratmeter stort glastak.
Om- och tillbyggnaden planerades 2016 att kosta 825 miljoner kronor, redan det en mycket stor summa för en kommun där brist på pengar är vardagen inom allt som har med kommuninvånarnas välfärd att göra. Två år senare ökades summan med ytterligare 193 miljoner kronor. En ökning på 23 procent – nästan en fjärdedel till – på bara två år.
Kostnaden för bygget blev i då 1.018 miljoner kronor, över en miljard! Men det räckte inte. Året därefter tillkom ytterligare 80 miljoner kronor ”i reserv”, som nu också gått åt.
Hittills är kostnaden uppe i 1.098 miljoner kronor. Men plundringen av kommunens kassa lär inte vara avslutad.
Erfarenheten visar att vid samhällsbekostade projekt tillkommer ofta fler och fler kostnader för oförutsedda ändringar eller tillbyggnader, vilka byggkapitalet är bra att hitta på i jakten på högre vinster.
Uppsalas stadsdirektör Joachim Danielsson skriver att renoveringen av Stadshuset är ”en god affär för kommunen eftersom vi minskar våra hyreskostnader och kan arbeta mer effektivt när de centrala förvaltningarna samlas under ett tak”.
Om det blir någon minskning av hyreskostnaderna återstår att se. Och att samla 1.800 tjänstemän under ett tak är ett mycket tvivelaktigt beslut. Stora samlingar av tjänstemän under ett tak leder ofta till ineffektivitet och maktfullkomlighet och att de demokratiska processerna blir lidande.
Det återstår också att se vad den slutgiltiga notan för den nya stadshuset kommer att bli. Men en sak är säker. I en kommun där eleverna i flera skolor inte har aktuella och bra böcker för att det fattas pengar borde de ha frågat sig om en investering på långt över en miljard kronor i en byggnation är berättigad.
Givetvis ställer politikerna och byråkraterna inte sådana frågor. De ser till sig själva först. De vill ha en lyxig arbetsplats och då ger de fan i om det går ut över kommuninvånarnas välstånd och trygghet.
För oss andra är det bara att hålla i minnet vad byråkratpalatset har kostat. Det ska vi slänga på politikerna och direktörer nästa gång de säger att det inte finns pengar till skolorna, fritidsgårdar, vård och omsorgen.