Så heter de konserter för fred som om några timmar börjar i Luleå, med bland andra tidigare Sveriges Radio-arbetarna Stina Oscarson och Sven Wollter. Konserter mot och under dånet av de pågående krigsövningarna i norra Sverige – som INTE är sanktionerade av FN, vilket Tomas Bresky, även han tidigare SR-journalist, tydliggjort.
Men f.d. public service är mer oroad över att vi inte fick höra buropen i eurocentriska trallfestivalen förra helgen. ”Hur långt ska censuren gå?” undrar man upprörd i riksdagen. ”Ska vi frisera nyheterna också?”
Nu vet inte jag om sångtävlan är det stora hotet vi ska gå i krig mot Ryssland för – eller ens om de sista naturtillgångarna i Arktis som övningen egentligen handlar om, men friserandet av nyheterna är redan en extreme makeover i Sverige.
Just nu är det lättare för mig att få senaste nytt från afghanska vänner i Kabul, än om pågående utvecklingen i de norrländska skogarna. Stina Oscarson berättar hur en tidigare kollega på Sveriges Radio beskriver medielandskapet i dag som när Estonia sjönk. Alla försöker rädda sitt eget skinn och ingen tar hänsyn till varandra i kampen för sin egen överlevnad. Alla krigar, även de som inte måste. Men problemet är att när man väl gått med på kriget som idé då upphör man att vara opartisk.
Allan Widman, Natos ständige tillskyndare, deklarerar gärna och ofta att vi är ett litet land. Ja, ända sedan andra världskriget har vi varit ett litet land. Som gärna hejar på den vi som tror ska vinna. Det skorrar falskt ute i världen, på ett sätt som nog inte många har klart för sig.
I juni 1941 – när svenska regeringen godkände tågtransporter av tyska trupper på väg mot östfronten, skedde det till ackompangemang av hyllningsrop för ”tyskarnas kamp mot det ryska hotet.”
I juli 2010, när vi delade ut flygblad här på torget i Uppsala, om de pågående amerikanska bombövningarna på svensk mark i Norrbotten, mötte vi ilskna herrar som passionerat såg USA som Sveriges beskyddare mot hotet från öst. USA:s kamp är garant för vår säkerhet, hävdade de.
Och i dag hävdar insändare i Norrbottens lokalpress att Nato måste få öva så de kan (citat) ”bomba Norrland så effektivt som möjligt” om kriget kommer. En inställning som visar hur oändligt lite vi i Sverige begriper om vad krigets verkliga ansikte ÄR.
För medan svenska dörren är vidöppen för US Air Force, är det låst och tillbommad för US Air Force offer!
För det är ju aldrig meningen att vi, infödda svenskar, ska lära känna några afghaner, några irakier. Aldrig meningen att vi ska känna sambanden mellan dessa bombövningar och t.ex. det ändlösa kriget i Afghanistan. Och definitivt aldrig meningen att några svenska soldater skulle få chansen att med egna ögon beskåda den afghanska plastdrake, som jag och två vänner flög utanför flygflottiljen i Luleå den augustidagen för fem år sedan!
Sedan detta märkliga äventyr har min vänskap med dessa modiga afghanska unga vänner fördjupats, alltmedan deras internationella nätverk vuxit.
Medan pågående krigsdånet i Norrland vill öka vår rädsla och höja gränserna mot vår omvärld – fortsätter Afghan Peace Volunteers nätverk att höja sina röster – för en GRÄNSLÖS VÄRLD.
För en gemensam kamp – mot krig, orättvisor och miljöförstöring – de verkliga hoten mot vår överlevnad!
Jan Viklund