UNT:s ledarskribent Karl Rydå kanske inte får kallas klimatförnekare, då han medger att ”… vi kan inte fortsätta som förut … ”
I stället kanske man kunde få kalla honom klimatförringare, då han verkar anse att det är bevisat att marknaden kan lösa klimatkrisen därför att marknaden ”utan politiska styrmedel och reglering” startat tillverkning av hamburgare utan kött. Detta menar Rydå, är ett exempel på ”marknadskrafternas förmåga att driva teknikutveckling”. Ett exempel på hur marknaden fixar biffen(!).
Rydås exempel är intressant, då han använder ungefär samma grepp som vanligtvis används för att motivera bristen på effektiva åtgärder mot miljöförstöringen i de stora sammanhangen. Till exempel meddelar han att:
– konsumtionen av olika köttsubstitut rusar – och största är ökningen för färska produkter. På bara två år har försäljningen ökat med nästan 45 procent.
Detta utan att säga något om utvecklingen för den vanliga etablerade köttkonsumtionen. Alltså samma modell som reklamen för så kallade biobränslen, vilkas förbrukning har visat sig öka utan att användningen av vanliga bränslen för den skull har minskat. Användningen av icke-biobränslen fortsätter i stället att öka.
Och liksom när det gäller bränslemarknaden är det viktiga givetvis egentligen företagsklimatet:
– Sedan amerikanska Beyond Meat, som tillverkar just köttsubstitut, börsnoterades i maj har aktien stigit med 800 procent.
Biffarna är också ett utmärkt exempel på hur obetydligheter kan användas för att dölja större sammanhang. De utsläpp av växthusgaser som beror på köttinnehållet i hamburgare är inte direkt avgörande för mänsklighetens framtid. Rydå lyckas utgående från detta perspektiv sätta taket för klimatfrågan vid privatbilismen. Han nämner att denna för närvarande är en ”klimatbov” men avfärdar detta på lite sikt med att:
– Ett hav av batteri- och bränslecellsdrivna bilar tillverkade i fabriker med energin tagen från kärnkraft och förnybara kraftslag bidrar fortfarande till trängsel på vägarna, men kommer annars inte ha någon större miljöpåverkan.
I detta stycke använder han flera av de vanligaste tricken samtidigt. För det första hänvisar han till framtidens förnybara kraftslag, vilka inte ännu ens har ökande marknadsandel totalt sett. Dels tar han upp kärnkraften, vilken förmodligen måste uppfattas som renlig, då Tjernobyl och Three Mile Island och Fukushima var olyckshändelser, inte resultatet av normal drift(?). Trängsel på vägarna definieras bort från miljöproblemen trots att bilisterna offrar tid i onödan och samhället får allt större yta upptagen av bilvägar och bilparkeringar.
Men det viktigaste är att läsarna av UNT:s ledarsida bevaras från insikten att det verkliga miljöproblemet, den ökande CO2 halten i atmosfären, det som förorsakar jordens uppvärmning fortsätter. Och att takten ökar. Och att det enda som hittills har bevisats i frågan om växthusgaserna därmed är att vare sig marknaden eller deras politiker förmår att ens minska ökningstakten.
Ledarsidan och UNT har genom ledaren Marknaden fixar biffen fullgjort en del av sitt uppdrag – och eftersom de får masspridning genom både tidningstryckeri och via andra media måste de tas på allvar. Åtminstone kommenteras. Trots att deras skriverier i frågan mest påminner om manus från de gamla pilsnerfilmerna. ”Åke klarar biffen”, eller ”Klarar bananen biffen” eller varför inte en klassisk föregångare till grönmålade hamburgare: Kom och köp konserverad gröt!