Sveriges ledarskribenter är av allt att döma helt eniga. USA får göra precis hur som helst med Venezuela.
Den tydligaste lojalitetsförklaringen står Expressen för med ”USA gör rätt som sätter press på Venezuelas president Maduro att avgå.” Detta i en osignerad ledarartikel där det också konstateras att ”Den amerikanske presidenten, Donald Trump, erkände Juan Guaidó som Venezuelas övergångspresident bara några minuter efter att oppositionsledaren hade avslutat ceremonin.” Det handlar alltså om den ceremoni där Juan Guaidó utropade sig själv till president. Vilken uppfördes utan att han först gick igenom sådana små formaliteter som att vinna allmänna val.

Aftonbladet är mera förvirrande och stödjer i sin ledartext, signerad Ingvar Persson, Utrikesminister Margot Wallströms och EU:s bluffmakeri med påståendet att hon ställer sig bakom EU:s uppmaning till fria val. Några meningar tidigare står det i Ingvar Perssons text att ”Valet förra året slutade med ett nytt mandat för president Maduro. Presidentvalet bojkottades dock av oppositionen …”. En rimlig tolkning blir att Ingvar Persson, Margot Wallström och EU kräver att nya presidentval ordnas i Venezuela och detta inte enligt landets lagar utan på ett sätt som oppositionen – vilken förlorade valet 2018 – godkänner. Det val som bojkottades av oppositionen var ett tidigare val som gällde delegaterna till en ny konstituerande församling.
Att få oppositionen att ställa upp och dessutom garantera att de vinner valet torde kräva utländsk intervention.
Men eftersom Ingvar Persson skriver att ”Venezuelas politiska framtid ska naturligtvis inte avgöras i Washington …” kommer bara krig eller krigshot från någon slags de villigas koalition, till exempel USA med tillskott av marktrupper från andra Latinamerikanska länder att få godkänt.

Svenska Dagbladets Maria Ludvigsson skriver ett rätt fantastiskt försvar av kuppen. ”Enligt Venezuelas konstitution ska ledaren för parlamentet tillträda som president om posten inte innehas av någon. Maduro kan inte med bästa vilja i världen påstås rättmätigt utsedd till president, varför många anser honom avsatt av folket.”
Sådant som ”många anser” brukar annars kräva någon typ av formell bekräftelse – återkallande till exempel vilket är möjligt att kräva omröstning om enligt Venezuelas konstitution – för att verkställas. Annars är det förräderi. Landsförräderi i fall det görs i samarbete med utländsk makt. Speciellt om utländsk makt hotar landet.
Maria Ludvigssons avslutning visar att hon inte tar Venezuelas självständighet så allvarligt: ”Varje reportage om Venezuelas folk får mig att minnas ett av de bästa restaurangbesöken någonsin. Det var på den venezolanska krogen Taller i Köpenhamn. Kocken serverade konstverk och flera rätter från sin mammas kokbok.”

DN gör det enklare för sig. Trots två ledarartiklar som berör Venezuela nämner man inte med ett ord den US-Amerikanska ekonomiska krigföringen mot Venezuela, utan skyller alla svårigheter och kriser som drabbat landet på förre presidenten Hugo Chávez och Maduro och försöket att skapa en socialism för 2000-talet. Gunnar Jonsson visar i slutet av sin ledarartikel hur mycket han tycker man behöver veta om utvecklingen i Venezuela. ”Det är ingen slump att det aldrig har gått att kombinera socialism med demokrati. Ekonomiska misslyckanden föder missnöje som måste slås ned. Det är en lärdom för hela världen.”
En lärdom som DN genom Gunnar Jonsson vidarebefordrar utan att redogöra för bakgrunden. Bakgrunden till de ekonomiska misslyckandena för socialistiska länder i Latinamerika finns bland annat i Kissingers råd till presidenten Richard Nixon när det gällde den socialistiska utvecklingen i Chile under Allendes presidentskap. USA-kampanjen avslutades med militärkuppen i Chile 1973*. Make the economy scream, få ekonomin att skrika, var receptet.

Uppsala Nya Tidnings Johan Rudström använder modellen att både prisa och fördöma. Det nya Bolivarianska Venezuela kallas för ett misslyckat experiment. Men det står också erkännsamt om Cháves presidentskap och början av 2000-talet då ”Fattigdomen minskade i landet och analfabetismen utrotades då alla fick gå i skolan”. Avslutningsvis tillåter Johan Rudström dock inga kompromisser: ”Att Venezuelas tillfällige president Guaidó redan fått vänner som Trump och Bolsonaro är självklart. Men det övriga världssamfundet måste också trycka på för att hålla fria val och utse en legitim ledning i landet.”
Legitim har i detta sammanhang givetvis ingenting att göra med de internationella konventioner som annars gäller. Venezuela tillhör USA:s bakgård och Monroedoktrinen är betydligt viktigare för svenska ledarskribenter.

Ställ upp för Solidaritet med Venezuela. Kom med på mötet lördag 2:a februari kl 13, Stora torget!

• A series of Washington meetings, held within 11 days of Allende’s electoral victory, essentially settled the fate of Chilean democracy. After discussions with interested parties, and with CIA director Richard Helms, Kissinger went with Helms to the Oval Office. Helms’s notes of the meeting show that Nixon wasted little breath in making his wishes known. Allende was not to assume office. ”Not concerned risks involved. No involvement of embassy. $10,000,000 available, more if necessary. Full-time job – best men we have . . . Make the economy scream. 48 hours for plan of action.” https://www.theguardian.com/world/2001/feb/24/pinochet.bookextracts