Vi står här idag på arbetarnas dag, första maj, Día Internacional de los trabajadores, för att fira arbetarklassens kamp. I över hundra år har arbetarrörelsen i olika skepnader samlats i gemensam anda. Det är en dag värd att fira och att glädjas över och jag ska tala om de många anledningar vi har att fira, men också att fortsätta kämpa. För det är kampen som för oss framåt.
Innan jag börjar, vill jag hedra minnet av vår kamrat Gunnar Nordin som hastigt lämnade oss den 20:e april i år. Gunnar hade i många år varit huvudtalare på första maj. Därför vill jag citera ett stycke ur Gunnar Nordins inledning till talet han höll förra året här på Forumtorget i Uppsala:
”Vänner och kamrater! Socialister och fredshetsare!
Det finns EN dag. Det finns bara EN dag som firas av människor runt hela vår sköna men av marknadsekonomisk rovdrift så hotade jord. Det finns bara EN dag som så kan påminna oss om, att vi som arbetare, att vi som de som skapar hela världens tillgångar, har samma intressen, samma vänner och samma fiende.
I dag på arbetarklassens stora internationella dag samlas människor runt om i Europa; från Dublin till Moskva, från Kiruna till Athen. Vi samlas i egenskap av arbetare. I egenskap av kämpar för ett bättre och friare Europa.”
Gunnars ord om att vi är ”kämpar för ett bättre och friare Europa”, det får bli ledmotivet idag och framöver. För det är just kampen som står i fokus för oss kommunister. Vi står enade i kampen mot imperialismen och kapitalismen, varhelst de framhärdar sitt fula, förtryckande anlete.
Vad står då kapitalismen för? Den står för fåtalets diktatur. Där de rikaste bestämmer och gör vad de behagar för att svälla sina bankkonton. Ett välstånd skapat av oss arbetare, som kapitalisten sedan tar från oss. Kapitalismen tar ifrån oss rättigheter som sjukvård, utbildning och äldreomsorg. Kapitalismen tar ifrån oss rätten till bostad, arbete och självbestämmande. För det ligger i kapitalismens natur att ständigt öka utsugningen. När inte marknaden räcker till, så tar den nya länder i anspråk att utsuga och den når då sin sista form – det som kallas imperialism.
Det är förödelse och förtryck som imperialismen står för. Den står för ekonomiskt förtryck av de arbetande massorna och den innebär alltid despoti. Den kan inget klassamarbete hindra. Inga reformer kan få den rumsren. Inga demokratiska val kan vända den över ända. För kapitalismen försvarar sig ytterst med våld. Våldet är dess verktyg och ideologiska apparat.
Kommunismen är dess antites. Det är kampen mot ojämlikhet och mot utsugning av såväl folk som jord. Det är kampen för klassamhällets slutgiltiga upphävande och folkets befrielse från allt vad slaveri heter. Ständigt i polemik med borgarna, krigshetsarna och reformisterna. Vi kommunister accepterar inga kompromisser. Vi slår inga handslag med kapitalet och vi står stadigt, ständigt på arbetarnas sida. Det är kampen som håller oss samman. Det är kampen som för oss framåt.
Vi ställer upp i kampen för ett självständigt och progressivt Venezuela, som nu hotas med sanktioner och vapenmakt av USA och deras medlöpare. Detsamma gäller för de andra progressiva länderna i Latinamerika – som till exempel Kuba, Bolivia och Nicaragua, som på samma sätt ständigt tvingas vara på sin vakt mot kuppförsök och USA-stödd folkfientlig propaganda.
Vi ger vårt stöd till oppositionen i Ukraina och ställer Kiev-juntan till svars för kriget och kaoset. Där förföljs fackföreningsmänniskor, oppositionspolitiker och journalister av fascistiska grupper som fritt kan utföra blodiga våldsdåd och mord, allt medan västvärlden står bredvid och applåderar. För det är det riksdagspartierna och EU kallar ”demokrati”.
Tillika ger vi vårt stöd till alla länder som motsätter sig den globala ekonomiska diktaturens framfart. I solidaritet med folk, med rättvisekämpar och med arbetarklassen.
Kamrater!
Kampen har fört oss samman idag, liksom alla andra dagar. Historiskt, har vi fört kampen för 8 timmars arbetsdag, fem veckors semester, rätt till sjukersättning, arbetslöshetsförsäkring, arbetsmiljölagar, och många andra viktiga stridsfrågor för arbetarklassen i Sverige. Dessa strider har också vunnits genom arbetarnas organisation och solidaritet, arbetarklassens absolut viktigaste kampvapen och socialismens eget signum.
Vi får dock aldrig glömma att dessa segrar, är blott vunna slag, i ett ständigt pågående klasskrig. Det är inga eviga segrar. Vi som klass måste försvara dem mot arbetsköparnas ständiga motattacker. Arbetsköparna, de nyliberala tankesmedjorna, borgarpartierna, bankerna och nu sossarna med Löfven i spetsen, skakar ideligen hand med varandra för att skrapa av ytterligare några hundralappar från de som redan har det sämst ställt i landet. Hundralappar som blir till miljoner, som blir till miljarder, och som de sedan stoppar i sina redan överfulla fickor.
Arbetsköparna, krigshetsarna och kapitalisterna är våra fiender. Inte för att de alla gånger är särdeles elaka individer, utan för att de representerar det system och den ideologi som vi kommunister lever för att bekämpa och för att slutligen förgöra.
Så kamrater, låt oss påminna oss om frukterna av vår kamp, vår ideologi. Vad vi står för.
För det var idén om det revolutionära som störtade diktaturen Batista i Kuba 1959. Det var marxismen-leninismen som låg till grund för Sandinisternas väpnade kamp mot den USA-stödda diktaturen i Nicaragua 1978. Det var socialistiska idéer som låg till grund, när President Chávez i Venezuela förstatligade naturresurser och instiftade fri sjukvård, fri skolgång, byggande av billiga bostäder, med mera.
Det var kommunistiska krafter i Indokina som först sparkade ut franska imperialister, både en och två gånger, sedan japanska och till sist USA, för 40 år sedan i år. Om vi går än längre tillbaka i historien, för 70 år sedan, på 9 maj, vann sovjeterna en dyrköpt seger över Nazityskland, något som våra dagars liberaler och imperialister tävlar om att ta åt sig äran för.
I Sverige och de andra nordiska länderna, är det socialistiska idéer som ligger bakom den gemensamma välfärd vi brukade ha. Den välfärd som byggdes upp under det tidiga 1900-talet. Den välfärd som nu nedmonterats av sossarna, med god hjälp av övriga borgarpartier.
Vi står också envetet med kravet för ett slut på USA:s, Nato:s och EU:s aggressioner mot Ryssland och alla andra länder där kapitalisterna har smutsiga intressen! Sossarna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ställt sig på fascistkramarnas sida på högerkanten och pratar om demokrati medan hela länder nedmonteras för EU:s nyliberala nedskärningspolitik.
Det är därför som vi idag, på arbetarnas dag, står rakryggat mot privatiseringar och nedskärningar i det offentliga. Vi i Kommunistiska partiet kräver att pengarna ska tas från de rika, från storbolagen och kapitalisterna och fördelas för folkets bästa. För pengar och arbetskraft, det finns i överflöd.
Fördela våra gemensamma ansträngningar på skolorna för fler lärare – lägg inte ner skolor som borgarna i Uppsala gör. Satsa på kultur och utbildning istället för att låta marknadsekonomin sälja dumhet i gross. Fördela pengarna till sjukhusen för fler sjuksköterskor med högre löner. Satsa pengarna på kollektivtrafiken och på järnvägen. Använd dem för att bygga nya hyresrätter med hyror som alla klarar av, och släng ut RUT och ROT helt och hållet. Inga fler skattelättnader till de rika!
Vi kommunister står tillsammans, med beslutsam vilja, för höjda löner åt välfärdens arbetare!
Med okuvligt engagemang för sex timmars arbetsdag!
Vi står målmedvetet för människovärde – inte marknadsekonomi!
Vi ställer alltid upp för fred och alltid i solidaritet med världens förtryckta!
Vi står tillsammans enade, som parti, som klass, som kamrater, för ett samhälle som sätter arbetarna först. För det är det det innebär att vara kommunist.
Kampen för oss framåt!
Tack, kamrater!
Leve första maj!
Leve kommunismen!
John Dolve
Kommunistiska Partiet, Uppsalaavdelningen