Uppsala 13 januari 2024, 900 demonstrerade för Palestina!
14 januari, 2024

I tretton veckor i följd har Uppsalaborna demonstrerat för ett fritt och demokratiskt Palestina mot Israels folkmord i Gaza. Solidariteten viker inte! En stor demonstration, täckte hela Drottningsgata när den slingrade sig in på Östra Ågatan. Uppsalaborna fortsätter att demonstrera för Palestina. I 13 veckor! Demonstrationens arrangörer, Palestinska Folkets Förening, har som alltid gjort ett mycket bra arbete med mobilisering och organisering av demonstrationen.
OBS! Se videon.

https://drive.google.com/file/d/1bXAM6NZfMvW9yM9yA_3QWmTtCA4I7kfF/view?usp=sharing

https://drive.google.com/file/d/1wFqrEoFrSHofbv3FDPKzZEWGLEQmfWEr/view?usp=sharing

Kommunistiska Partiets talare i demonstrationen, Lars Björkblom.

https://drive.google.com/file/d/1ZY1Nl_4eHiEdFKib2US5jlEj5eHwZ38r/view?usp=sharing

Lars Björkbloms tal:
I veckan anmäldes Israel till FN:s internationella domstol, anklagat
för folkmord i Gaza. Det var Sydafrika som lämnade in anmälan och
det var ingen tillfällighet. Sydafrika har egen erfarenhet av kolonialt
förtryck och apartheid och har länge stött Palestinas folk.
För drygt tio år sen besökte jag och min ena dotter Sydafrika, 20 år
efter befrielsen från apartheidregimen. Rasförtrycket i Sydafrika var
den första internationella fråga som engagerade mig, i mitten av
1960-talet.
Vi gick genom en stor park i Kapstaden och blev överraskade av
alla affischer om solidaritet med Palestina. I närheten stog ännu
en staty av Cecil Rhodes kvar. Rhodes, premiärminister i det brittiska
Sydafrika på 1890-talet och erövrare av nya kolonier i norr, var den
europeiska kolonialismens superhjälte. Sinnebilden för den driftige
vite mannen som erövrade världen och kuvade de barbariska
infödingarna.
En av hans största beundrare hette Theodor Herzl. När Herzl skrev
boken ”Judestaten” och grundade den sionistiska rörelsen hade han
just kolonisationen av Sydafrika som förebild. Han skrev ett brev till
Rhodes och bad om hans stöd. ”Varför vänder jag mig då till er?”,
skrev Herzl. ”Därför att det handlar om något kolonialt”.
När den brittiska regeringen, genom Balfourdeklarationen 1917, gav
sionisterna rätt att kolonisera Palestina, var en av de drivande bakom
beslutet den sydafrikanske premiärministern Jan Smuts. Han skulle i
fortsättningen rycka ut till sionisternas hjälp varje gång regeringen
tvekade i sitt stöd och han blev också nära vän till sionisternas nya
ledare, Chaim Weizman, som besökte Sydafrika men aldrig yttrade
ett kritiskt ord om rasförtrycket.
När Israel bildades 1948 och merdelen av det palestinska folket
fördrevs skedde det med aktivt stöd från den sydafrikanska
apartheidregimen, den största andelen av utbildade frivilliga,
stridspiloter, vapen och pengar. Samma sak upprepades i Israels alla
krig mot palestinierna och grannländerna.
Och Israel tackade med avancerade vapen och teknologi för att
bekämpa folkmassor och gerillasoldater. De västerländska mediernas
hjälte från Junikriget 1967, Moshe Dayan, utbildade sydafrikanska
kollegor i upprorsbekämpning. Samarbetet var också politiskt och
ekonomiskt och Israel hjälpte aparteidregimen att kringgå bojkotten
av sydafrikanska varor.
Alliansen mellan de israeliska och sydafrikanska regimerna byggde
på gemensamma intressen, en gemensam situation. De var bägge
erövrare, kolonisatörer och bosättare som fördrev och förtryckte
landets ursprungsbefolkning. De hade en gemensam ideologi om sin
gudomliga rätt och överlägsenhet som resulterade i rasism och
apartheid. De kände sig bägge hotade av de underkuvade folkens
uppror och utsatta för omvärldens oförståelse och kritik.
På samma sätt såg de sydafrikanska och palestinska folken att de
befann i samma situation och hade samma fiender och gav varandra
ömsesidigt stöd. En av de första utländska ledare som Nelson Mandela
träffade efter befrielsen var Yasser Arafat. Det är den traditionen som
det fria Sydafrikas regering fortsätter nu.
Och på samma sätt som Sydafrika befriades från apartheid måste den
israeliska kolonialstaten raseras och ersättas av ett fritt Palestina med
lika rättigheter för alla invånare och rätt för flyktingarna att återvända.