Första maj, en arbetarnas dag. En dag för oss proletärer runt om i världen. En dag som hedrar den kamp vi fört mot kapitalismen och imperialismens förtryck. En dag då vi kan se tillbaka på det vi återtagit. Men också en dag som ger oss nya krafter till att orka fortsätta föra vår kamp.
Första maj är för en kommunist en dag av högt värde. Det är stort att få stå här på torget som kommunist tillsammans med sina kamrater. Med de röda fanorna som vajar i vinden. Med banderollerna med antiimperialistiska och antifascistiska budskap på. Att se sin partisymbol med den gula och röda, femuddiga stjärnan med hammaren och skäran inuti.
Ty det är inte längre en möjlighet för alla våra kamrater runt om i världen. 2009 förbjöd Polen alla kommunistiska symboler. Ukraina har i år förklarat den sovjetiska nationalsången och bilder av personer som varit högt uppsatta inom kommunistpartiet som olagliga. Likaså har hammaren och skäran och den röda stjärnan förbjudits.
Att få vara kommunist i det offentliga rummet är inte längre självklart. Det demokratiska klimatet blir hårdare. Yttrandefriheten krymper i takt med fascismens framväxt i Europa.
Och vad bryr väl sig EU om detta? EU är inte en rättvis domare utan en upprätthållare av förtryck gentemot oss arbetare. EU är överhuvudet som tittar på medan de som befinner sig längst ner på samhällsstegen faller av den.
I vad som sägs vara en demokratisk union som värnar om de mänskliga rättigheterna lever otaliga människor i arbetslöshet, prostitution, svält och fattigdom. Och vad är EU’s lösning på denna fattigdom? Jo, tiggeri.
EU’s regler om fri rörlighet ger dessa utsatta människor tiggeriet som alternativ till att stanna kvar i fattigdomen i hemlandet. Kriterier för medlemskap så som att uppfylla de mänskliga rättigheterna verkar inte vara eftersträvansvärt från EU’s sida. Bland annat så var ett kraven från EU gentemot Rumäniens inträde år 2007 att Rumäninen skulle förbättre romernas situation. Rumänien har sedan dess tilldelats miljardbelopp i EU-bidrag, vilka är öronmärkta till att hjälpa just romerna. Har dessa pengar använts? Nej.
Rumänien har valt att inte nyttja dessa pengar pga korruptionen i landet och att de skulle tappa väljarstöd. För Rumänien är inte romerna en prioriterad grupp. Bidragande till det är att romerna lämnar Rumänien för tiggeri. Exempelvis i Sverige. Rumäniens problem är inte längre deras. Det har skjutits över till oss.
I Sverige leder tiggeriet som vi tvingas möta utanför de lokala matbutiker och på våra gator till främlingsfientlighet och klasshat. Men också apati. Tiggeriet blir en del av vardagen.
Och vi, vi fäster blicken neråt istället för att titta uppåt. Vi riktar fokus på tiggarna istället för på den verkliga boven, EU. Ingen människa skall behöva försörja sig genom tiggeri. Vi kommunister anser att ett arbete och en inkomst är grunden för varje människas möjlighet till ett gott och värdigt liv. Det är samhällets skyldighet att se till att alla som kan arbeta också skall ha rätt att få göra det.
Som kommunister motsäger vi oss den högerpolitik EU bedriver. Vi ställer oss inte bakom ett medlemskap i detta odemokratiskt expertvälde. Vi kräver att Sverige lämnar EU.
EU är inte bara upphovsmannen till den fria rörligheten, till tiggeriets utbredning och att vissa stater slipper ta ansvar för sina medborgare. EU är med sin fria marknad utan regler också skyldiga till att storföretagen kan styra över arbetsmarknaden och ekonomin som de vill.
För storföretagen är vi arbetare endast ett nödvändigt ont. Dessa företag bedriver en lönedumpande arbetskraftsimport. Rättigheten till riktig och fullvärdig inkomst försvinner när arbetskraft som kräver mindre i lön kan importeras från ett annat land. Således splittrar EU och storföretagen arbetarklassen.
När det tyska storföretaget Media Markt inte gjorde tillräckligt med vinst på den svenska köpkraften var det deras personal som fick ta smällen. I februari varslades 1100 av 1400 anställda i Sverige. Genom denna varsling kunde nu anställningarna omvandlas till deltid, kvälls och helgarbeten. En stor del av arbetskraften nyttjas på timbasis vid behov. Daglönarna får lojalt sitta hemma och vänta på att telefonen ska ringa.
Kapitalismen visade härmed återigen sitt samhällsansvar genom att ett företag som gör vinster på 100-tals miljoner euro försätter över 1000 svenska arbetare i otrygghet. Men inte bara storkapitalister agerar så här, även Coop bedriver sedan ett år tillbaka en aggressiv ”omorganisation” med stora neddragningar av personalens arbetstid på flera orter i Sverige. Storföretagen styr. Vårt nyliberala osolidariska samhälle tittar åskådligt på i tystnad. Vi kommunister kräver en politik och ett system som står bakom och stöttar oss arbetare, inte företagen.
Endast var tredje kvinna inom arbetaryrken arbetar dagtid på vardagar. De andra har yrken inom till exempel krogbranschen, dygnet runt-öppna butiker och äldrevården. Yrken som ofta leder till att en blir utsatt för hot och sexuella trakasserier på arbetstid. 14% av unga kvinnor inom arbetaryrkena har någon gång utsatts för just sexuella trakasserier. Båda av kunder, chefer och kollegor. Är detta trygghet på jobbet? Nej säger vi kommunister.
2013 var 30 % av kvinnorna deltidsarbetande, jämfört med 11% av männen. Detta leder till avsevärda skillnader när pensionsdagen stundar. Den genomsnittliga totala pension, privat & tjänstepension före skatt, är för männen 43 % högre än för kvinnorna. 40 % av kvinnorna inom arbetaryrken har tillgång till företagshälsovård. För butiksanställda ligger siffran på 28 %. Detta kan jämföras med tjänstemännen, där 70 % har tillgång till företagshälsovård. Är inte detta bevis på samhällets klasskillnader?
Möjligheten till att säga i från och ställa krav finns inte när arbetskraften är utbytbar. Speciellt inte när du tillhör samhällets underordnade kön, kvinnan. Att könet du tillhör skall ha betydelse för din trygghet på jobbet, dina arbetstider, anställningstyp, lön och pension du får anser vi i Kommunistiska Partiet är fel. Vi kräver en jämställd arbetsmarknad.
Första maj, en arbetarnas dag. En dag som tillhör alla oss proletärer runt om i världen. En dag som hedrar den kamp vi fört mot kapitalismen och imperialismens förtryck. En dag då vi kan se tillbaka på det vi återtagit. Men också en dag som ger oss nya krafter till att orka fortsätta föra denna kamp. Ty en dag när vår kamp har störtat kapitalismen och imperialismen, ty då kommer alla årets dagar att tillhöra oss proletärer. Men tills dess fortsätter den, kampen.
Tack kamrater!
Lenita Åberg
Kommunistiska Partiet, Uppsalaavdelningen