1 maj-tal 2017 av John Dolve

Nu är vi här igen, kamrater, systrar och bröder. Arbetarnas högtidsdag. Och det är viktigt att vi är här. Vi är fortfarande här. Borgarna, liberalerna, sossarna och så klart de bruna som numer sitter folkvalda i riksdagen gör allt i sin makt för att smutskasta, bespotta, håna och sprida lögner om kommunismen runt om i världen. Det gör de samtidigt som samhället blir allt mer orättvist, mer otryggt, mer kallt och mer sjukt. De rika blir ofantligt mycket rikare och de fattiga får betala för det.

Man kan ju tycka att det är saker att fokusera på i stället för att gång på gång anfalla kommunister, men det finns inget intresse av att åtgärda sjukdomarna i samhället, för de är ett direkt och kalkylerat resultat av maktkoncentrationen som pågått, decennium efter decennium.

Och det är förstås hela anledningen till att vi kommunister ständigt är under attack av det borgerliga etablissemanget, sossarna inräknade. För kommunismen är den enda utmanaren till det här inhumana systemet som är kapitalismen.

Därför står vi återigen här och ropar ut vår ilska över ojämlikheten, över orättvisorna och över det korrupta systemet som förser storföretagen med makt och pengar som vanliga arbetare bara kan drömma om.

Vad gör då vi Uppsalakommunister för att bekämpa dessa orättvisor och vad är det egentligen vi vill? Det är vad jag vill belysa här idag. Inte för att klappa oss själva på axeln, utan för att visa vad vi faktiskt åstadkommer i vår lilla avdelning och vad vi faktiskt anser behöver göras.

Jag läste Uppsala kommunfullmäktiges årsredovisning här om dagen. Den var full av optimism, ryggdunkningar och positiva siffror. Visst påpekades det att det finns problem som t.ex. bristen på bostäder, men man framhöll att man byggt 3000 nya lägenheter. Det som inte nämndes var att dessa lägenheter har ingen student eller arbetare råd att bo i eftersom det till största del är bostadsrätter där varje kvadratmeter kostar 35 000! Prisutvecklingen ligger helt i bostadsbolagens intresse med årliga prisökningar på över 6%. Jämför det med löneutvecklingen i Sverige som i dagsläget ligger som bäst på 6% över tre år.

Vi i Kommunistiska partiet tycker, liksom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna att bostad är en rättighet. Marknadsintressen bör därför helt elimineras från bostadsbyggande och förvaltning. Vi behöver bygga billiga, bra bostäder och vi måste göra det med solidarisk finansiering. I klarspråk betyder det att alla ska vara med och betala genom skatter för att säkerställa att ingen i Sverige behöver gå bostadslös. De rika, de stora företagen och bankerna ska betala den största delen för att de har de största tillgångarna. Tillgångar som arbetare med låga löner har skapat.

I Uppsalaavdelningen driver vi, tillsammans med ovärderligt stöd från RKU, kampen för billigt och bra boende för alla. Efter folkets behov, inte marknadens rovgiriga hunger efter allt större profiter. Att vilja bygga bostäder som vanligt folk har råd att bo i och utan vinstintresse, det är att vara kommunist!

En annan hjärtefråga för oss i Kommunistiska partiets Uppsalaavdelning är den offentliga sektorn. Tillgång till säker och kostnadsfri vård är en viktig del av det fundament som ett jämlikt och tryggt samhälle vilar på. Vår offentliga sektor är under ständig attack från marknadens krafter. Undersköterskorna på Akademiska blir hånade och attackerade när de kräver förbättrad arbetsmiljö, god planering av arbetet, fler undersköterskor och höjda löner.

Under det gångna året och det här har kamraterna i vår avdelning arbetat fram flygblad som delats ut vid skiftbytet på morgonen och eftermiddagen utanför Akademiska sjukhuset där vi belyser hur mycket bättre vård Uppsala kan erbjuda sina medborgare om vi bara sparkar ut vinstintresset ur den offentliga sektorn. För pengarna finns att anställa fler, med högre löner och kortare arbetsvecka.

När det i fjol hölls en manifestation i Uppsala under parollen ”Slut på rean – en annan vård är möjlig” var det flera av kamraterna i avdelningen som var engagerade i manifestationen. När kamrat Hans Johansson höll ett tal om de människofientliga och fullständigt onödiga nedskärningarna i vården blev han och vårt parti kritiserade för att försöka ta över manifestationen. Men att värna om jämlik och påkostad vård för alla är att vara kommunist!

Att vara kommunist i Uppsalaavdelningen är att reagera på kommunens beslut om försämringar i kollektivtrafiken. När kommunen ska dra in busslinjer, busshållplatser och höja biljettpriserna, då är vi ute på gator och torg. Kamraterna skriver tal, arbetar fram flygblad, skapar banderoller, skriver insändare och försöker mobilisera medborgarna till motstånd mot dessa miljöfientliga nedskärningar.

När en skola ska läggas ner, när hyrorna ska höjas, när strejkrätten hotas, då sätter vi igång och arbetar och skapar motståndet med solidaritet och gemenskap som vapen.

När progressiva, socialistiska länder som Kuba eller Venezuela utmålas som diktaturer, håller vi i Uppsalakommunister offentliga möten med inbjudna föreläsare och skapar motståndet mot anti-kommunistisk propaganda med kunskap och internationell solidaritet som vapen.

Att vara kommunist i Uppsalaavdelningen är att arbeta aktivt för människovärde, jämlik fördelning av samhällets produktion och för medmänsklighet. Det är också att verka för demokratisering på alla samhällets nivåer. För när alla medborgare har tillgång till trygga anställningar, god sjukvård, utbildning från förskola till universitet, fackliga rättigheter på jobbet och en folkets regering som verkar för fred och dialog, då kan medborgarna på ett helt annat sätt än idag delta i det demokratiska arbetet.

Jag skulle utan problem kunna stå här och prata om allt vi åstadkommer tillsammans under bara ett år i vår avdelning, för sådan är kraften i organisation och kamratskap. Sådan är kraften i enigheten och övertygelsen om att människor, djur och natur förtjänar bättre än kapitalismens destruktiva härjningar.

Därför är vi här och därför står vi här nästa år. Därför står vi här på Första maj och alla andra dagar och sänder ut vårt budskap om kommunismen genom medlemmarnas engagemang, genom vår tidning Proletären, även efter högerkrafterna förbjudit oss, när media satt munkavle på oss, när bomberna faller över våra systrar och bröder i andra länder, när arbetare utnyttjas som slavar i låglöneländer… då står vi här som alltid. Med kommunismens idé och folkets intressen först.

Det är att vara kommunist.